Tog tag i mitt liv och fick klart min absoluta favorti. Ont osv. Grinade nästan lite men får skylla mig själv som föll från unifär första trappsteget ända ner med mina smalben som åkbräda några dagar innan.
Hela mitt ben kändes som en överkörd grävling, hård som sten, blå och bulor lite över allt.
Nu har jag fått riktigt nog utav människor runt i min omgivning som har inställningen att kunna stå och berätta för mig hur jag är, hur jag skall vara och vad jag är.
Jag bara sitter och tänker djupt in i mina tankar om hur ens folk kan bli framavlade så, hur kan man bara stå ut med sig själv för det första, varför fortsätta hålla på och när man antagligen sårar människor, vad vinner man, hur får dom för sig att deras ord skulle vara mer betydande och mer i centrum än någon annans och vem har ens bett om deras ärlighet och åsikter, egosäntriska människor som bara har sig själva i skallen. Går inte att diskutera med någon, och det enda som de är bra på är att höja rösten och säga dumma saker samtidigt.
Jag har träffat på så många idioter nu på så kort tid och det räcker nu.
Hatar männikor så sjukt mycket, finns knappt en enda vettig och jag vill inte fler nya träffa männikor i mitt liv mer.
Usch vad jag avskyr människor.
Igår sprack bölden. Jag känner inga hämningar, jag hoppas ni såras långsamt och plågsamt.
Dåliga dagar, vill mest bara hem. Bo i en egen lägenhet med eget kök och dusch, omringad av pengar och alla som jag tycker om och bara göra det jag vill. Det här känns bara inte värt längre nästan.
Blev inte alls ledsen när jag hittade en bra sida med alla utav dom vackraste kläderna och allt var slutsålt. Gjorde ens inte ont, nej. Hittade bara ännu bättre sidor med finare kläder som också var slutsålda, grät inte ens en enda tår.
Fruktansvärt arbete. färg hit och dit. och löshår som var helt omöjligt att bleka, nu är det ganska trasigt såklart. Och jag är ganska trött, less, hopplöst förrvirad.